Lärarpodden!

Tänkte tipsa om en podd nämligen lärarpodden och det ligger en hel del intressanta ämne där! Avsnitten ligger på runt 20 minuter och är perfekta för bussturen eller hundpromenaden.

I avsnitt 36 med Ann-Marie Körling, berättar hon om hur hon får barn intresserade av läsning, ett avsnitt jag rekommenderar.

I avsnittet "när vi ska lära oss någonting måste känslorna finnas med" menar Eva Funck att för att barn ska lära sig så måste det vara känslomässigt laddat på något sätt. Hon pratar om vikten av lärarens känsla och engagemang för dem som faktiskt ska lära in. Ex att man kan vara "arg på en molekyl" och hur man genom att gestalta med känslor får barn så mycket mer intresserade. Kul att lyssna på!


Podden!
http://www.lr.se/utvecklasiyrket/podcastlararpodden.4.7a3fe01114d1d8d40411c4da.html

Om elevens mognad inom specialpedagogikens ramar och perspektiv

Bättre sent än aldrig....

Idag ska eleven följa sin åldersgrupp/nivå varav att både inom fakulteten av sociologi och psykologi ofta talas om en slags mognad, som eleven kan ha.

Jag fann Viveca Brozin Bohmans artikel om att ”Lärande handlar också om mognad”, där hon talar med Barn- och ungdomspsykiatrikern och professorn vid Karolinska institutet Per-Anders Rydelius om detta. Anders Rydelius har forskat om detta i sina verksamheter och i tidigare skrifter, om skolan och hur man har sett på elevens mognad.

Anders Rydelius anser att en viss kunskap om barns har tappats bort på vägen. Specifikt då det handlar mognad, utveckling, förändring. Här handlar det om de barn sjukdomsförklaras med bokstavs - diagnoser ska ses, som pedagogiska utmaningar istället, för att de som nu avskiljs sin grupp eller får gå under särskolans läroplan.

Enligt Rydelius, så handlar detta oavsett, vilka studier man tittar på, så tillfrisknar mellan 20 och 60 procent av alla barn med ADHD.

Han beskriver också att s.k. vanliga barn ofta har ett överaktivt störande beteende. När man har följt barn från småbarnsåren och uppåt visar det sig att ett sådant här hyperaktivitetsproblem nästan finns hos varannan pojke i åldern fem till sju år och att det sedan har försvunnit spontant.  Studier visar att även för barn som får diagnosen ADHD så minskar problemen över tid. Vidare förklara han att det dock finns en liten grupp, som uppenbarligen har bestående problem.

Mindre känt, enligt Per-Anders Rydelius, är Gustav Jonsson studie på 1950-talet som innefattade 222 stycken Stockholmspojkar mellan 8 och 14 år, varav 5 procent av dessa, hade ett överaktivt beteende.

Per-Anders Rydelius menar att framtida problem hos dessa pojkar, som är hyperaktiva även kan ha en långsam inlärningsförmåga. Tyvärr är detta ganska vanligt problem hos dessa pojkar, vilket gör dem handikappade. I samband med detta så är även och de kognitiva förutsättningarna svaga för dessa pojkar, samt att miljön ofta är svag.

Mognad är en förändring som även gäller kognitionen. Det var tidigare allmänt erkänt och accepterat men blev, enligt Per-Anders Rydelius, omodernt ungefär när 1969 års läroplan (Lgr 69) kom. Efter denna läroplans tillkomst, så blev det modernt att tänka att alla barn vid en viss ålder kunde klara samma krav, trots att det fanns en medvetenhet om; att inlärningsålder och levnadsålder inte gick hand i hand.

Både inom svensk och internationell forskning fanns det tester som visade att det var en spridning mellan 12 åringar med en variation från 8,5 till 18,5  års d.v.s. ett 10 års spann.

Per-Anders Rydelius anser att detta är helt bortglömt idag, då respekten för individuella mognadsskillnader har försvunnit.

Per Anders Rydelius beskriver för Viveca Brozin Bohman, som är journalist på Pedagogiska Magasinet att det finns spännande studier, som visar att bemötandet antingen hjälper barn i utvecklingen eller försvårar för dem. Miljön kan ha en positiv eller negativ inverka på den växande hjärnan, men att man förstår den stora normalspridningen i barns utveckling för att få en bra utgångspunkt.

Rydelius anser även att en ensam lärare, som har en stor undervisningsgrupp har svårt att möta alla barns skilda behovsnivåer. Hur hjärnan utvecklas och skolan organiseras hänger ihop. Därför måste ödmjukt ta till sig att den pedagogiska miljön, den sociala miljön och förståelse för barns utveckling; tillsammans avgör hur det går för barnet.

Per Anders Rydelius tar även upp det som kallas inkludering bör ske på ett annorlunda än i dag. Det handlar inte bara om resurser utan är också en kunskapsfråga. Samt att han är en företrädare för ett brett holistiskt perspektiv på barn. Men att detta inte behöver stå i motsättning till den forskning, som fokuserar på hjärnan.

Per Anders Rydelius anser att just nu så är det hjärnforskning och kognitiv forskning på modet.  D.v.s. att dagens hjärnforskning och genforskning har haft en enorm genomslagskraft. När det gäller genforskning, så har en viss förståelse erhållits om att generna samverkar med miljön. Här tror Per Anders Rydelius(2016) att så småningom kommer forskningen att komma fram till att hjärnans behov av interaktion med sin miljö är nödvändig, för att det ska ske en utveckling.

Per Anders Rydelius(2016) upplever även att den holistiska synen på barn successivt är på väg tillbaka. Att det finns en ökande förståelse för behovet av en miljö, vilken både tillgodoser de psykosociala känslomässiga och de kognitiva behoven.

Under 1960-talets psykodynamiska, psykoterapeutiska fas blev det fult att testa barn, att diagnostisera. Det blev ett tomrum för mer biologisk forskning, men nu när det tomrummet fyllts ut kommer vi att återgå till ett holistiskt synsätt. I Viveca Brozin-Bohmans intervju avslutar Per Anders med att den, moderna molekylärgenetiska forskningen har visat på miljöns betydelse för eleven.

Ref. Brozin-Bohman, Viveca(2010). Lärande handlar också om mognad.

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2010/05/07/larande-handlar-ocksa-mognad hämtad [20161120]

Stöd för stöttning?

Många delar av Morgan Allings Kriget är slut från 2010 lämnade mig med en klump i magen. Det är otroligt upprörande hur han gång på gång blir sviken av de vuxna i hans liv, och hur hans enda kvarvarande trygghet, brodern, tas ifrån honom i ännu en lögnaktig situation.

Det är också tungt att läsa hur de vuxna rättfärdigar sina beslut genom att hitta på fördelar för barnen, exempelvis att Morgan otaliga gånger får byta skola ”för att börja om”. Han är en kameleont av rang och hittar oftast snabbt sin plats i klassen, vilket gör det svårt för lärarna att se om något är fel. Samtidigt bör det var känt för skolledningen varför en elev börjar på skolan, om hen har några bakomliggande problem och om det är något särskilt dess lärare bör hålla ögonen på. Att byta familj, skola och geografisk plats tillåter en kanske att börja om, men precis som när vuxna tar sig an nya saker är detta säkerligen ett enormt orosmoment för barnet. Att börja en ny skola kan vara nervöst i sig, och har barnet inte utvecklat någon trygghet i sin nya familj finns ingenstans att dela denna oro. Det är inte konstigt att det blir slagsmål på skolgården eller stökigt i klassrummet – någonstans måste nervositeten, frustrationen och oron sippra ut även om eleven gärna vill dölja den.

Jag funderar mycket på hur skolan, och det sociala ”skyddsnätet”, såg ut i verkligheten under tiden Morgan växte upp. Hur ser det ut idag? Det är en sak att läsa om det i böcker, men antagligen en helt annan ute på skolorna. När vi blir lärare har vi en plikt att ingripa om vi misstänker att någon far illa. Varför ingrep inte någon av Morgans lärare? Kanske var han aldrig kvar tillräckligt länge i samma skola för att de skulle kunna se? Eller var det ”skygglappar på” som gällde, och Morgans förmåga att hitta sin plats en utmärkt täckmantel som lärarna omöjligt kunde se igenom? Jag hoppas att dagens lärare, och vi när vi blir en del av det systemet, tar uppgiften på allvar att vara en trygg punkt i barnens liv. Jag tror att om vi som lärare och medmänniskor är ärliga mot, och orkar se, varandra och även se och möta alla elever som individer, så kan vi nå långt. Svårigheten ligger väl just i att orka, när problem och trauman som de Morgan har fått utstå, dyker upp.

Det är ett stort och viktigt uppdrag vi tar oss an som lärare. Förutom de förhållningsregler som står i lagtext och regelverk kanske lärare behöver ytterligare stöd för att orka stötta och ingripa? Hur kan det stödet se ut? Vad skulle Du behöva, om du fick spåna fritt kring en dröm-arbetsplats att vara lärare på?

Referenslista:

Alling, M. (2010). Kriget är slut. Stockholm : Forum, 2010.

Presentation av Tvärgrupp 6

Hej 

Jag heter Martina Lindman och läser till Grundskolelärare 4-6, Distans på Falköpings lärcenter. Jag är mamma till en 11 årig tjej och en snart 9 årig kille. Jag bor i Sandhem, Mullsjö kommun, som ligger mellan Falköping och Jönköping. Men har tidigare bott i Falköping, Göteborg. Men de senaste åren har jag bott här p.g.a att skolan är lite mindre och för att jag har 5 min till tåget.

Jag har arbetat inom skolan tidigare mest, som musik och förberedelse lärare. Ämnen som jag bland annat har läst är logistik(flödet), men även en del kurser inom kognition(social, psykologisk, situerad etc, plus någon kurs i kvalitetsteknik). De senaste åren; då mina barn har varit små har jag jobbat natt inom kommunen.

Jag läser denna utbildning för jag är intresserad av att lära ut och att jobba med människor utifrån deras nivå och perspektiv.

mvh Martina Lindman

Hej!

Elin Sundberg heter jag, 27 år från Nyköping. Jag bor numer i grannkommunen Oxelösund med sambo och ett barn på snart 1,5 år. Jag har mestadels arbetat inom administration; i reception och i telefonväxel, men har tidigare pluggat skådespeleri och teatervetenskap och sysslat med amatörteater. Nu läser jag för att bli Grundlärare för årskurs 4-6.

Jag har ännu inte hunnit arbeta i skolan, men att bli lärare i någon form lockade redan när jag gick ut gymnasiet. Jag påbörjade då en utbildning på Örebro Universitet för att bli teaterpedagog. Av olika anledningar valde jag att inte fullfölja utbildningen men efter ett antal sidospår, då jag bland annat bodde i England några år för att jobba och plugga teater, har jag hittat tillbaka till tanken att bli lärare. En stor anledning till det får jag nog säga kommer från att jag fick barn. Att kunna stå för det jag gör och känna en stolthet i det yrke jag valt blev med ens mycket viktigare, och läraryrket är något jag hoppas kunna få känna den stoltheten i.

Mvh, Elin

Hej!

Julia Spetsmark heter jag och studerar 4-6 genom lindesberg men är bosatt i Örebro sedan ett par år tillbaka. Jag har tidigare studerat till sjuksköterska genom Karlstads Universitet men blev intresserad av läraryrket efter att ha jobbat som resurs i en skola förra läsåret. Att jobba med att lära ut tycker jag är ett otroligt roligt och tacksamt arbete och tycker inte att någon dag är den andra lik.

Studierna kombinerar jag med fotboll I KIF Örebro i damallsvenskan och jobb på en mellanstadieskola i den mån jag hinner.

Mvh Julia Spetsmark

Hej!

Simon Karlsson heter jag, 28 år från Linköping. Flyttade till Karlstad 2010 för studier inom ekonomi men avslutade utbildning för det var inget för mig. Jag blev sedan fast i Värmland för kärleken. Tillsammans med sambon tävlar vi agility med vår Jack Russell “Ester”

Har arbetat på golfklubb i två år och inom telebranschen(fiber) i två år och nu som timvikarie inom förskola. Att bli lärare har varit i mina tankar en längre tid och nu fick jag äntligen tummen ur och ansökte och här är jag nu. Äntligen!
Läser Fk-3 i Säffle men nästa termin byter jag till “Campus Karlstad”.

Mvh, Simon Karlsson

Hej!

Jag heter Emma Käll och 21 år. Jag läser fk-3 i Katrineholm där jag även bor och är uppväxt. Jag tog studenten 2014 och har sedan dess jobbat med barn. Jag har nog flera anledningar till varför jag vill bli just lärare. Det är ett yrke som har lockat mig sedan jag var liten och tvingade mina småsyskon att leka skola med mig. När jag blev äldre och såg att mina syskon hade det lite svårare i skolan och att deras lärare ibland inte orkade hantera det insåg jag att jag ville bli en person som förbättrar skolgången för elever som mina syskon och det var då jag bestämde mig för att jag ville bli lärare.

Mvh, Emma