Om elevens mognad inom specialpedagogikens ramar och perspektiv

Bättre sent än aldrig....

Idag ska eleven följa sin åldersgrupp/nivå varav att både inom fakulteten av sociologi och psykologi ofta talas om en slags mognad, som eleven kan ha.

Jag fann Viveca Brozin Bohmans artikel om att ”Lärande handlar också om mognad”, där hon talar med Barn- och ungdomspsykiatrikern och professorn vid Karolinska institutet Per-Anders Rydelius om detta. Anders Rydelius har forskat om detta i sina verksamheter och i tidigare skrifter, om skolan och hur man har sett på elevens mognad.

Anders Rydelius anser att en viss kunskap om barns har tappats bort på vägen. Specifikt då det handlar mognad, utveckling, förändring. Här handlar det om de barn sjukdomsförklaras med bokstavs - diagnoser ska ses, som pedagogiska utmaningar istället, för att de som nu avskiljs sin grupp eller får gå under särskolans läroplan.

Enligt Rydelius, så handlar detta oavsett, vilka studier man tittar på, så tillfrisknar mellan 20 och 60 procent av alla barn med ADHD.

Han beskriver också att s.k. vanliga barn ofta har ett överaktivt störande beteende. När man har följt barn från småbarnsåren och uppåt visar det sig att ett sådant här hyperaktivitetsproblem nästan finns hos varannan pojke i åldern fem till sju år och att det sedan har försvunnit spontant.  Studier visar att även för barn som får diagnosen ADHD så minskar problemen över tid. Vidare förklara han att det dock finns en liten grupp, som uppenbarligen har bestående problem.

Mindre känt, enligt Per-Anders Rydelius, är Gustav Jonsson studie på 1950-talet som innefattade 222 stycken Stockholmspojkar mellan 8 och 14 år, varav 5 procent av dessa, hade ett överaktivt beteende.

Per-Anders Rydelius menar att framtida problem hos dessa pojkar, som är hyperaktiva även kan ha en långsam inlärningsförmåga. Tyvärr är detta ganska vanligt problem hos dessa pojkar, vilket gör dem handikappade. I samband med detta så är även och de kognitiva förutsättningarna svaga för dessa pojkar, samt att miljön ofta är svag.

Mognad är en förändring som även gäller kognitionen. Det var tidigare allmänt erkänt och accepterat men blev, enligt Per-Anders Rydelius, omodernt ungefär när 1969 års läroplan (Lgr 69) kom. Efter denna läroplans tillkomst, så blev det modernt att tänka att alla barn vid en viss ålder kunde klara samma krav, trots att det fanns en medvetenhet om; att inlärningsålder och levnadsålder inte gick hand i hand.

Både inom svensk och internationell forskning fanns det tester som visade att det var en spridning mellan 12 åringar med en variation från 8,5 till 18,5  års d.v.s. ett 10 års spann.

Per-Anders Rydelius anser att detta är helt bortglömt idag, då respekten för individuella mognadsskillnader har försvunnit.

Per Anders Rydelius beskriver för Viveca Brozin Bohman, som är journalist på Pedagogiska Magasinet att det finns spännande studier, som visar att bemötandet antingen hjälper barn i utvecklingen eller försvårar för dem. Miljön kan ha en positiv eller negativ inverka på den växande hjärnan, men att man förstår den stora normalspridningen i barns utveckling för att få en bra utgångspunkt.

Rydelius anser även att en ensam lärare, som har en stor undervisningsgrupp har svårt att möta alla barns skilda behovsnivåer. Hur hjärnan utvecklas och skolan organiseras hänger ihop. Därför måste ödmjukt ta till sig att den pedagogiska miljön, den sociala miljön och förståelse för barns utveckling; tillsammans avgör hur det går för barnet.

Per Anders Rydelius tar även upp det som kallas inkludering bör ske på ett annorlunda än i dag. Det handlar inte bara om resurser utan är också en kunskapsfråga. Samt att han är en företrädare för ett brett holistiskt perspektiv på barn. Men att detta inte behöver stå i motsättning till den forskning, som fokuserar på hjärnan.

Per Anders Rydelius anser att just nu så är det hjärnforskning och kognitiv forskning på modet.  D.v.s. att dagens hjärnforskning och genforskning har haft en enorm genomslagskraft. När det gäller genforskning, så har en viss förståelse erhållits om att generna samverkar med miljön. Här tror Per Anders Rydelius(2016) att så småningom kommer forskningen att komma fram till att hjärnans behov av interaktion med sin miljö är nödvändig, för att det ska ske en utveckling.

Per Anders Rydelius(2016) upplever även att den holistiska synen på barn successivt är på väg tillbaka. Att det finns en ökande förståelse för behovet av en miljö, vilken både tillgodoser de psykosociala känslomässiga och de kognitiva behoven.

Under 1960-talets psykodynamiska, psykoterapeutiska fas blev det fult att testa barn, att diagnostisera. Det blev ett tomrum för mer biologisk forskning, men nu när det tomrummet fyllts ut kommer vi att återgå till ett holistiskt synsätt. I Viveca Brozin-Bohmans intervju avslutar Per Anders med att den, moderna molekylärgenetiska forskningen har visat på miljöns betydelse för eleven.

Ref. Brozin-Bohman, Viveca(2010). Lärande handlar också om mognad.

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2010/05/07/larande-handlar-ocksa-mognad hämtad [20161120]